20 Mar 2016

​Vårdagjämning - återuppståndelsens tid

För en mystiker innebär höstdagjämningen ett andligt nedstigande i underjorden. Vi möter vårt inre mörker och lär känna det. Vid vintersolståndet föds det gudomliga barnet (Kristusmedvetandet) inom oss och vår färd mot den andliga reintegrationen tar sin början. Sålunda uppväckta i vårt inre måste vi först lära oss att besegra egot innan vi kan födas på nytt. Vårdagjämningen innebär därför uppstigandet ur underjorden, ljusets seger över mörkret och initiandens seger över egot. Det är början (och slutet) på en alkemisk process vars gåta finns att läsa i solens färd över himlen, planeternas och stjärntecknens symbolik samt årstidernas växlingar.

Vårdagjämningen infaller när solen färdas från Fiskarnas tecken in i Vädurens tecken. Detta eldens tecken är förknippat med skaparkraft och kreativitet. Eld kan vara destruktiv och förtära, bränna och förstöra, men den är även förutsättningen för den andliga evolutionsprocessen, eftersom elden också är den vitala Livskraften som ger bränsle åt vår fysiska tillvaro. Elden är det element som i oss kan bränna bort egots oönskade påverkan, och därigenom låta den gudomliga elden bli förhärskande i våra hjärtan. Fiskarna å andra sidan är ett vattentecken. Vattnet symboliserar våra emotioner. För den andlige alkemisten innebar föreningen av vattnets med eldens element, det ideala medvetandetillstånd som var förutsättningen för skapandet av de Vises Sten.

Det finns inom många traditioner och religioner berättelser om hur människor och gudar dör och sedan återuppstår: Osiris, Jesus, Dionysos, Herkules, Appolonius från Tyana, Asklepios för att nämna några. Även inom invigningstraditionerna genomgår man en symbolisk död. I det sammanhanget kan vi också konstatera att vintersolståndet är en "populär" tid för födelsen av många av dessa gudar och halvgudar. Likaså är våren en vanlig tid för återuppståndelse, där det mest kända exemplet för oss förstås är Jesus, som uppstod under Påsken.

I många av dessa traditioner återfinns också eldens och vattnets element. Jesus sägs döpa i vatten och eld (ande). Herkules besegrar hydran (vattnets element) genom elden. Osiris kastas i Nilens vatten för att sedan återuppstå och färdas över Eldens vatten i underjorden. Den grymma berättelsen om hur Dionysos kidnappas av titanerna som sedan styckar honom, kokar hans kroppsdelar för att sedan grilla dem, är ytterligare ett exempel på den betydelse eldens och vattnets element har för uppståndelse och återfödelse. Endast Dionysos hjärta kan räddas av hans fader Zeus, och genom detta kan han sedan återfödas.

I naturen är det just värme och vatten som fröet behöver för att kunna växa upp ur jorden. Det har vilat under vintern och väcks till liv igen av solens eld och vårregnets väta.

Flera mystiker, bland andra Swedenborg, kallar den andliga växten för Regeneration. Vi möter även detta begrepp inom den Traditionella Martinist-Orden (ett Ordens-sällskap inom Rosenkors-Orden). Swedenborg beskriver två sidor av vårt sinne: det intellektuella sinnet kämpar med moral och etik, med vad som är rätt och fel, medan det emotionella sinnet för oss mot det vi älskar och högaktar. Enligt Swedenborg föds vi med begär och impulser, och även om vi kan lära oss via intellektet att agera på ett etiskt riktigt sätt, är det först när vi bestämmer oss för att att handla med kärlek som vi börjar växa andligen. Det intellektuella beslutet att medvetet handla för det allmännas goda, öppnar upp oss alltmer mot en större eller högre kärlek. En kärlek som transformerar våra begär och i slutänden själva vår varelse. Det är denna transformationsprocess som Swedenborg (och Martinisterna) benämner Regeneration.

Vårdagjämningen är med andra ord en symbol för denna transformationsprocess. När naturen regenererar är det en symbol för vår egen förmåga till att förnya och förandliga oss själva.

För Rosenkorsare och Martinister utgör initiationer en viktig del i denna transformationsprocess. Genom invigningen får vi tillgång till en inre gnosis, som förmedlas på själens eget språk – symbolerna. Något som länge var unikt för Rosenkors-Orden AMORC, men som nu en del andra Ordenssällskap har anammat, är möjligheten att ta del av undervisning och invigningar på hemmaplan. Heminvigningen som vi utför i våra Sanktum (den heliga plats vi själva skapat), är en mycket viktig del i transformationsprocessen. Den utgör en direktlänk till det vi kallar de Kosmiska Mästarna. I en "vanlig" invigning eller initiation är det invigaren som utgör en länk mellan den ursprungliga traditionens invigare och adepten. Invigningen förmedlas med andra ord av en "mellanhand". Upplevelsen är fortfarande unik för varje adept, och etablerar en kontakt med det vi benämner som den Inre Mästare och med det Kosmiska. Heminvigningen fungerar på samma sätt, med den skillnaden att man själv är den guide eller vägledare som för oss fram till själens portar. Det är en inte helt lätt uppgift, men för en adept på mystikens stig är det absolut inte omöjligt.

Jalal al-Din Rumi, sufimystiker från 1200-talet har sagt om detta att: Om någon genom egen förmåga har färdats denna [initiatoriska] väg på egen hand [utan en Pir = initiator] har denne anlänt med hjälp av Pirernas hjärtan. Pirens hjälpande hand förvägras inte någon som befinner sig på avstånd: den hand som då sträcks ut är inget annat än Guds omfamning. (Ur Mathnavi)

Temat för årets RCU (Rose Croix University) är just invigning. Vi kommer lära oss mer om både heminvigningens betydelse för vårt arbete med oss själva och om invigningen som tradition och inspirationskälla. Det är två kompletterande element inom AMORC, som ger impulser för vårt Magnum Opus - mystikerns Stora Arbete. Under dessa dagar kommer vi att dyka djupt in i Rosenkors-traditionen och vår egen undervisning. Har du möjlighet att delta den 6-8 maj, så anbefalles det varmt. Har du inte den möjligheten, rekommenderas du att hålla ögonen öppna. Vi har en liten överraskning på gång...

I och med vårdagjämningen inleds också ett nytt år inom Rosenkors-Orden AMORC. Vi har valt att fira ett nytt års födelse vid vårdagjämningen just på grund av den symbolik som förknippas med denna tid på året. På så vis är naturens cykler en inspiration för alla som söker efter en djupare mening i tillvaron. Och genom att studera Naturens bok kan man även lära känna sig själv och se dessa cykler återspeglas i vårt eget mikrokosmos - det som är vårt eget liv och vår egen kropp.

Gott Nytt R.C.-år!

soror Claire B